Nu räcker det!
Det är intressant och kanske också lite tråkigt att jag som har varit en så romantiserande person nu har förpassat mig själv till ett så pass slentrianmässigt liv. Som liten batting var ingenting som det egentligen var för mig. Spontanfotboll blev till Champion's League och sällskapsspel blev blodigt allvar. Vissa skulle kalla det schysst att ha en vettig dygnsrytm och någorlunda fasta tider för måltider, medan det för mig blir till - just det - slentrian. Varför jag är på detta viset kan jag inte förklara, lika lite förstå det själv, men att jobba 7-16 och sova åtta timmar per dygn har aldrig varit något som tilltalat mig. Ett alldeles otänkbart men icke desto mindre önskvärt scenario för mig vore att jobba mindre och sova mer än så och fylla ut återstoden av dagen med sådant jag tycker om att göra. Men det går inte för sig. Man ska tydligen betala hyra och sånt där tjafs också.
Jag skulle vilja säga att jag befinner mig i en åldermässig övergångsperiod. Nu menar jag ju naturligtvis inte en sån där kvinnlig historia med hormonella skiftningar med svettningar och diverse annat som följd, utan en sån övergångsperiod där man går och väntar på nästa steg i livet. Baksmällan från studentfirandet har lagt sig och man har provat vingarna som Svensson-knegare. Romantikern i mig gillar det här medan pragmatikern och den logiskt tänkande delen av mig försöker dra i nödbromsen. I det här fallet tror jag den romantiska delen av mig vinner. Så småningom.
För att gå ifrån det här lite för livsbejakande tjatet till något annat kvinnorelaterat så måste jag säga att det på senare tid på jobbet har blivit alldeles för mycket prat, bilder och tvångsmässig matning av information om graviditeter. Jag vill helst slippa det. Nu får det räcka. Graviditet i allmänhet och förlossningar i synnerhet är absolut ingenting jag vill prata om under de blott 30 minuter jag sitter ner och äter lunch. Finns det något jag önskar var tabubelagt så är det just förlossningar. Det är så synd att det inte är skamfyllt att prata om moderkakor, slemproppar och foglossningar. Bara de två sistnämnda skulle kunna kvala in bland svenskans top tio äckligate ord - någonsin. Sluta prata om det, jag vill inte höra. Av någon väldigt bisarr anledning så ser en slempropp för mig ungefär ut som en ananas-skiva. Ni vet en sån där som man får i konserver. Blä.
Jag skulle vilja säga att jag befinner mig i en åldermässig övergångsperiod. Nu menar jag ju naturligtvis inte en sån där kvinnlig historia med hormonella skiftningar med svettningar och diverse annat som följd, utan en sån övergångsperiod där man går och väntar på nästa steg i livet. Baksmällan från studentfirandet har lagt sig och man har provat vingarna som Svensson-knegare. Romantikern i mig gillar det här medan pragmatikern och den logiskt tänkande delen av mig försöker dra i nödbromsen. I det här fallet tror jag den romantiska delen av mig vinner. Så småningom.
För att gå ifrån det här lite för livsbejakande tjatet till något annat kvinnorelaterat så måste jag säga att det på senare tid på jobbet har blivit alldeles för mycket prat, bilder och tvångsmässig matning av information om graviditeter. Jag vill helst slippa det. Nu får det räcka. Graviditet i allmänhet och förlossningar i synnerhet är absolut ingenting jag vill prata om under de blott 30 minuter jag sitter ner och äter lunch. Finns det något jag önskar var tabubelagt så är det just förlossningar. Det är så synd att det inte är skamfyllt att prata om moderkakor, slemproppar och foglossningar. Bara de två sistnämnda skulle kunna kvala in bland svenskans top tio äckligate ord - någonsin. Sluta prata om det, jag vill inte höra. Av någon väldigt bisarr anledning så ser en slempropp för mig ungefär ut som en ananas-skiva. Ni vet en sån där som man får i konserver. Blä.
