robertsur

En del av mitt sinne har under de senaste dygnen sporadiskt tillägnats e-posten, och inte vilken e-post som helst, utan den som enligt uppgift ska stå för 71 % av all e-post som skickas. Den är varje internetanvändares nemesis - spammen. När jag säger 71 % så pratar jag alltså om all e-post. Precis allt som skickas. Om man har anställt en stackars knappt läskunnig och dyskalkyli-diagnostiserad nordkorean för att räkna alla e-mail som sänts eller om man använder matematiska modeller för att räkna ut detta låter vi vara osagt. Dessutom kan man troligen räkna med en viss felmarginal, men i vilket fall så är det en rätt imponerande siffra.

Anledningen till att antelet är så stort är troligen för att det är relativt lätt att få tag i en sådan bot, men också för att det funkar. Någon liten promille av alla som får dessa mail måste ju gå på dessa ofta helt befängda lögner och på så sätt skapa en marknad för spamming. Och det är nu det börjar bli intressant på riktigt. För vem köper ryska postorderfruar via internet och vem tror att skeppsbrutna skickar mail till slumpmässigt utvalda e-postadresser? Om jag nu mot förmodan skulle vilja köpa mig en fästmö, så nog fan skulle jag vilja göra det på plats, på riktigt. Dels för att se om det inte är något fuffens med hela historian och dels för att se att "varan" inte är "skadad gods", så att säga. Nu är det här bara spekulationer, men jag tror att min poäng går fram. Det är ju, milt skrivet, väldigt naivt och på många sätt idiotiskt att göra något sånt.

Så sorry Bosse, 55, från Glava, man kan liksom inte bara klicka hem frugan för en billig penning. Man måste vara där och förmodligen ha med sig en portfölj med omärkta sedlar.

Det första inlägget som skrivs i min blogg från internationell mark. På något sätt känns det som om jag borde sammanfatta min vistelse här i Katalonien, men jag kan inte påstå att jag har någon lust med det. Jag känner bara för att bajsa lite ord, men en snabb sammanfattning av dagen kan man ju kanske klämma in. Dagen började med en skype-sväng med min far samt dennes respektive. En del praktiska saker avhandlades och allt tycktes lösa sig till det bättre. Jag är inte förvånad över att de lyckas lösa de grejer jag ställer till med på grund av min dåliga framförhållning, för min far är en väldigt intelligent varelse. Den här gången handlade det om ett sjukvårdskort som blivit kvar i Sverige. Något som däremot gjorde mig rätt förvånad var att det hade blivit massa minusgrader och kommit en massa snö i Sverige. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bättre än regn kanske, men sämre än sommar. Det beror nog lite på vem du frågar. Jag själv lever just nu mitt emellan årstiderna. Det är varken speciellt varmt eller speciellt kallt, men det är soligt och också tyvärr lite blåsigt till och från. Jag vet inte vad den här årstiden borde kallas, för den är alldeles för varm (med svenska mått mätt) för att kallas vinter och för kall för både (svensk) sommar och vår. En väderleksmässig bajsbrygga. Senare under dagen hann jag med att diskutera både religion och politik. Det har varit en ovanligt intellektuell dag för mig. Nu står maten på spisen och jag rundar nog av kvällen med att inte göra något alls.

Även fast jag inte har skrivit i bloggen på länge så händer det faktiskt ibland att jag kommer att tänka på den, mitt litterära skötebarn. Jag har tänkt på att det skulle vara lite roligare att läsa om jag hade slängt in lite bilder i den. Oturligt nog så har jag varken en kamera eller en smartphone för tillfället. Jag måste säga att det är lite tråkig med bara textväggar. I framtiden kommer jag nog att bli så illa tvungen att skaffa mig i alla fall en smartphone, så jag får hålla ut tills dess!