Gammalt

Jag hittade ett gammalt halvfärdigt och opublicerat utkast. Jag postar det nu, mest för att det är tråkigt att det ligger och skräpar.
 
När nu påbörjandet av mitt 23:e har skett är det väldigt svårt att inte bli lite nostalgisk. För länge sedan under mina pubertala tonår trodde jag att jag vid den mogna åldern av 22 år faktiskt skulle ha åstadkommit av betydelse. Det var min svåra och romantiska dröm att bli känd för något. En smula ytligt, kan tyckas, men som nykläckt tonåring fanns det inte så mycket annat i livet än allt det där sensationella. Det fanns inte plats för så mycket livsinventerande tankar i kompisgänget. Eller rättare sagt: Vi gjorde aldrig plats för dem. Konstigt egentligen att jag aldrig förde det på tal, för av skäl jag lika lite kan förklara som förstå, så har jag av naturen alltid varit rätt mycket av en grubblande människa. Jag vet inte om jag funderar mer än någon annan, om andra saker än vad andra gör eller om det helt enkelt är normalt. Ett som är säkert är att fotbollslagets omklädningsrum inte är skarpsinnets centrum.

Min ambition har som sagt nästan alltid varit att göra något viktigt, att vara någon som gör en betydande skillnad. Väldigt luddigt, jag vet, men det hör nog ihop lite med min naiva och infantila dröm. Sanningen är att jag fortfarande inte vet vad det ska bli av mig, men skillnaden nu till skillnad för några år sedan är att jag är relativt tillfreds med det. Det har förvandlats till att vara ett dilemma till något som jag kan se på med tillförsikt. Eller apati. Jag vet inte. Gränsen är nog hårfin.
 
Robert
Trackback
RSS 2.0