robertsur

Gränsen mellan vad som kan kallas "retoriska grepp" och lögn är tydligen hårfin. Det finns ett gäng killar (och tjejer också för den delen) som har balanserat lite på den gränsen. Ibland har det gått bra, ibland inte. Ett bra exempel på det är ett blogginlägg som Smålands och Allsvenskans egen Narkissos – Henrik Rydström – postade för ett tag sen. I nämnda inlägg så tyckte han att det var passande att ljuga lite och sen säga att det var ett så kallat retoriskt grepp.

Jag vet inte riktigt vart jag är på väg med det här, men det för mig osökt in på ämnet och fenomenet Rydström. Hur kan det komma sig att han av gemene man tycks tillhöra den svenska elitfotbollens intellektuella elit? Visst, han har ju ett par högskolepoäng och är förmodligen inte helt tappad bakom flötet. Men finns det något mer där än hans något rabiata kynne och hans sexpack? Inte för att på något sätt förminska det han gör, han bajsar ju ord både för Expressen och Barometern och får pröjs för det. Det är ju mer än vad en annan gör. Men han får väl ändå oförtjänt mycket cred? Är det så förbannat unikt att en fotbollsspelare i Sverige visar prov på lite vältalighet och vettiga åsikter? Det verkar som det, med tanke på att en pompös Rydström får bra mycket mer mediaintellektuellt utrymme än en slätstruken Victor Noring.

Jag vet inte om svenska fotbollsspelare är överlag dummare eller överlag fegare än folk i allmänhet, men det vore trevligt om någon kunde motbevisa mig i något av fallen, för just nu verkar det som båda.

Nu är det tyst som i graven på övervåningen och har varit det ett par dagar. Jag börjar undra vad som har hänt familjen. Kollektivt självmord känns för drastiskt, medan en flytt känns troligare, om än väldigt konstigt. Finns det något vettigt skäl att flytta efter knappa två veckor i en ny lya?. Det kanske hade något att göra med de högljudda grannarna på våningen nedanför dem själva. Så kan det ju såklart inte vara eftersom jag, som socialt geni tillika gudagåva till grannsämjan, är så äckligt trevlig och lagom timid som granne att det är fullkomligt befängt att påstå något sådant. Det skulle inte förvåna mig om det fanns ett kösystem för att få bo granne med mig. Det kan ju också vara så att familjen i fråga valt att hålla en lägre profil och stanna inomhus dygnets alla 24 timmar. Det kanske är gäng Fritzl(ar?) som stuvat in sig ovanför mig. En pappa Fritzl som paradoxalt nog skulle föredra övre våningsplan. Å andra sidan finns det en möjlighet att tystnaden är ett illavarslande omen inför vad som komma skall – som lugnet före stormen. Det kanske snart blir värre än någonsin.

Juanito påpeka vänligt, men också en smula mästrande, att jag hade fel när påstod att jag inte bloggat sedan gymnasietiden. Jag har tydligen skrivit två stycken efter att jag slutade gymnasiet. Jag är ledsen över det. Inlägget om Oskar Linnros är jag mest stolt över. Det är skrivet i ett mitt livs finaste stunder. Jag kan ha skrivit i tungor, för jag förstår inte alls vad jag vill få fram med det. Men så är det väl att att tala genom Gud. Man får sätta sin tillit till att det som sägs är något vettigt.

Till kvällen vankas det sittning på Brickebackens IP. Väntar med spänning på vad LG trollat fram inför kvällen.

Mossning och haj.

Sammandragningar av två ord i exempelvis engelskan görs med fördel med hjälp av en apostrof och ska absolut inte förväxlas med vare sig akut accent, grav accent eller den dubbla akuta accenten. Måste även tillägga, om än jävligt motvilligt, att citationstecken inte heller har något alls med saken att göra. Läs det här och gör rätt.

När vi ändå tangerade ämnet accenter så vill jag också påpeka att när det kan tänkas vara aktuellt att placera en accent så handlar det i 99,9 procent av fallen om en akut accent. 99,9 procent är ju som bekant en betydande majoritet så är du osäker kring användandet av accenter, så håll dig till den akuta (´). Det borde rendera i ett endaste fel på tusen försök. Den förekommer lite här och var i svenska ord, till exempel i trofé, idé och passé.

Hoppas att jag kunde hjälpa några grammatisk mindre begåvade människor med det här inlägget.

Herrå.

Nu ska jag skriva ett blogg-inlägg. Det har jag inte gjort sen gymnasietiden. Än så länge verkar det gå bra. Så länge jag skriver något som saknar substans. Som vanligt så lever grannarna rövare här ovanför mig. För dem verkar det tydligen vara brukligt att springa kors och tvärs över lägenheten tolv timmar per dygn. Det är inte ens en överdrift utan till och med en underdrift i vissa fall. Jag hade då aldrig orkat traversera de 30 (40?) kvadratmeter de förfogar över i den otroliga omfattning de gör. Kanske jobbar de två-skift? I skrivande stund tycks i alla fall en brottningsmatch äga rum ett par meter ovanför mig. Mitt tränade öra säger mig att det handlar om grekisk-romersk stil, men jag vill lägga in en brasklapp och säga att det också kan vara klassisk. Skönt att gardera sig.

Man kan ju tycka att jag borde ha fått uppleva min beskärda del av passiv aggressivitet eftersom jag i effektiv tid i runda slängar spenderar 10-15 timmar veckovis i tvättstugor runtom centrala Örebro. Tyvärr så tycks ju detta fenomen drabba mig också, för jag har varken varit uppe och bett dem dämpa sig eller ringt hyresvärden (vilket nog skulle vara fruktlöst försök då de endast går bersärk dagtid). Jag får väl ta mig i kragen och krossa myten om att en svensk tiger. När jag ändå är igång kanske jag ska gå några ronder mot den svenska avundsjukan också.

Det var något mer jag tänkt skriva här också, men minnet svek. Det får vackert vänta till nästa gång.